Thursday, April 03, 2008

Livet i Karibien


Gäsp, vaknade av att telefonen ringde omänskligt tidigt imorse.. det är ju inte polarnas fel att dom inte vet vad kl e här, men jag blir på mitt allra värsta humör när jag bli abrupt väckt...
Så nu ligger jag och muttrar i sängen och vägrar att gå upp. Här är kl bara 9 på morgonen nämligen.

Men eftersom det bara är några få dagar tills jag lämnar ön kanske det är lika bra att komma upp och pallra sig ner till stranden för att lapa i sig den sista solen på ett tag.

Eller så ligger jag kvar en timma, det är ju inte så att vi går efter ett schema här, vet knappt vad det är för dag!

4 comments:

Anonymous said...

heeeeeeej gumman! vad snygg du var på tv! helt sanslöst! visst är det helt sjukt att höra sin egen röst? hur är cayman? det var så länge sen, och jag är inte helt hundra på din mailadress. vi hade det skitmysigt i karribien, men det var ett himla meck att ta sig därifrån. vi kom fram till miami 01:00 på lördagskvällen, så det var tur att du inte var där och väntade. sköt om dig o hör av dig när du kommer tillbaka. KRAM /ingrid

Anonymous said...

Tur att Steven har en liten näsa? Han har ju värsta potatisnäsan!!!

Anonymous said...

Stor näsa du och steve har. Stackar Era barn. Kommer få värsta snoken! Men du är väl för gammal för barn vid dethär laget? Hils Cecilia.

Malena Dahl said...

Vilken grym bild!! Jättefin ;-)