Jag vet inte hur jag ska börja... Jag kan inte sova... Det surrar så mycket tankar i mitt huvud!
Jag är orolig, glad, ensam, trött, glad, allt! Jag tänker på att jag blir 30.. Att jag ska på semester, vår middag imorgon, steves fest, att jag ska vara tv-värd imorgon kväll! PÅ engelska! att jag klippt av mig halva mitt hår, älskar någon mig? varför är inte min familj här....
kommer jag någonsin få familj? ska jag ta det där jobbet jag blivit erbjuden? kommer miso få sitt pass så han kan följa med till Ibiza,? är jag gammal nu?, ska jag ful, vad gör jag? vem är jag? varför är känner jag så här nu?
Har jag 30års kris? Ska jag gråta? blir det bättre då? Vika är mina riktiga kompisar? Vad ska jag packa?
1 comment:
Isabel! Din gamla hagga! Bort med tankarna (hallå eller, rim!)... Kan du inte förstå att din bästa tid börjar nu! Vem fan vill vara 20 egentligen... Man går omkring och är konstat pubbig. Och osäker. Och allmänt skraj helt enkelt. Det är nu du kan lay back and relax, tänka att du har en grym snubbe som älskar dig, en söt vovve som älskar dig, massor av vänner som älskar dig och killertitts på det. Livet kan börja! Kram och förskottgrattis från din wannabe Göteborgare.
Post a Comment