Nattsudd

Ingen mindre än min lillebror var och hälsade på mig ikväll!
Lille och lille, 27 har han hunnit bli.
Men för mig är han fortfarande liten. Jag började nästan gråta när jag såg honom, det är så sällan min familj är i stockholm. Det är lite jobbig att vara utan dom men desto roligare när man ser dom. När jag såg honom ikväll insåg jag hur mycket jag saknat honom...
När vi va små bråkade vi jämt. Värst va när jag kom på honom att han läste min dagbok! Gud va jag hatade honom då.
När jag va 25 flyttade jag ihop med honom och det va det bästa vi har gjort. Vi hade så jäkla kul! Bodde i en stor etagevåning i 1 år.

Roligaste minnet va när vi såg på filmen The Ring.
Jag blev så rädd efter det och självklart tog Camilo chansen att terra mig då.
Han ritade ett stor ring på ett papper och skickade in det under min sovrumsdörr.. jag kunde inte sova på flera dar och han bara garvade!
Mest av allt saknar jag min pappa.... inte för att jag älskar honom mer men mamma kommer upp ibland och hälsar så jag kan få min dos av kärlek... Men pappa är pappa och jag saknar honom så mycket.... Snyft det finns ingen som honom.
Han som lärde mig att dansa när jag va liten. Jag stog på hans fötter och han dansade runt som den spanjor han e.
Han skrek på killarna som ville att jag skulle gå in på nattklubb när jag va 14 i spanien. Han köpte mig min första bh. Han skrattade när jag körde på en jätte sten första gången jag körde hans bil. Han lärde mig att sträva efter allt och inte nöja med mig med mindre.

Och bäst va att han va när han tvingade mig att skriva på ett kontrakt när jag va 10 år att jag skulle ta hand om honom när han blev gammal! Undrar om han har kvar det pappret? Hihi

Det finns ingen som pappa...